Senaste inläggen

Av allt-i-mitt-huvud - Måndag 4 juni 20:49

Eller det kanske inte är riktigt helt sant, för jag känner ångest. I fredags tog jag examen, det var riktigt roligt men blev sviiiinfull verkligen, har massa minneluckor och vet att jag gjort ett flertal saker jag verkligen ångrar. I lördags var det summerburst vilket också var kul men det gick för fort. Känner mig tom nu när det är över, tiden går för fort...jag vill inte, visst att det är kul med examen men känner mig så oredo för framtiden. Vill bara göra om sista veckan, få göra den bättre, utan de dumma grejerna och få njuta av den igen. En annan grej jag hade velat göra om är mitt beteende mot Albin, för det har jag nämligen också fuckat upp. Har vart så jobbig emot honom det senaste pga att han inte har hört av sig och jag då krävt bekräftelse typ. Han har sagt att det bara berott på att han haft fullt upp men jag har inte trott på honom och därför inte gett mig. Nu frågade jag honom igår om han ville att vi skulle chilla på det varpå han svarade "ja en gnutta haha", så nu ska jag bara gå och vänta på att han hör av sig, det känns skit. Kan knappt tänka på något annat o känns som jag kommer ha svårt att njuta av närmsta tiden trots att två roliga studener plus london med kompisar väntar närmsta veckan. Vill så gärna träffa honom och vara med honom för jag är ju typ kär. Men samtidigt är jag så rädd, så jobbigt som de bara är nu, så jobbigt som de var när vi bröt det och då fortsätta o veta att det kan sluta ännu värre. Egentligen är det snällaste mot mig själv att bara skita i honom men jag kan ju inte. Det gör ont i hela kroppen. 

ANNONS
Av allt-i-mitt-huvud - Onsdag 16 maj 19:10

På önskan från förra inlägget döpte jag detta till "äntligen har det vänt", för det har det gjort. Blev godkänd på båda sluttentorna och avslutade praktiken med en fin slutbedömning. Nu har vi endast en ynka grej (även om den är ganska stor) kvar i skolan, som redovisas nästa torsdag. Det känns så sjukt, skönt, nervöst, spännande, roligt och läskigt på samma gång. Anställning blir troligen på avdelningen där jag hade min praktik och börjar i slutet av sommaren. Känns underbart att jag ska vara såpass mycket ledig i sommar och bara jobba som personlig assistens så att man får en chill sommar.


För övrigt har jag börjat prata med Albin igen, kanske dumt i knooow. För två-tre veckor sedan började vi snacka igen, han sa att han tänkt mycket på mig och saknat mig. Sen dess har det varit väldigt bra mellan oss och om typ två-tre veckor kommer han hem och ska vara hemma hela sommaren. Det känns så bra, kan knappt tänka på ngt annat och blir alldeles pirrig när jag tänker på det och på honom. Är så taggad verkligen. Samtidigt som jag är nervös, rädd att det ska bli som innan. Han vill ju fortfarnde inte ha distansförhållande men har ändå sagt att han ska vara öppen för det. Med tanke på hur jobbigt jag tyckte det var sist vi "avslutade" det kommer jag ju tycka det är ännu värre om vi umgås hela sommaren först. Sen är det ju läskigt åt båda hållen, läskigt om det faktiskt skulle bli vi också. Kan ju inte säga att jag känner mig redo att ge upp singellivet...ska försöka att bara njuta av denna sommaren och ta det som det kommer (även om det inte är min starka sida hehe), så får vi se hur det blir. Håll tummen för mig :)

ANNONS
Av allt-i-mitt-huvud - Onsdag 18 april 18:12

Jag hoppas innerligt att nästa inlägg kan döpas till "äntligen vänder det". Mitt liv är fortfarande kaos. Känner att jag inte presterar på praktiken, visst lär jag mig grejer men inte i det tempot jag behöver. Efter imorgon har jag jag bara tre veckor kvar att göra, vilket skrämer mig otroligt myket. Jag kan inte vara "klar" om tre veckor. På fredag har jag skriftlig slutexamen och på måndag den praktiska. Inget har gett mig så mycket prestationsångest som den praktiska, får verkligen bokstavligt talat panik och flyktkänsla bara jag tänker på det. Känner att jag inte har kontroll över min livssituation. Förstår verkligen inte hur jag ska kunna klara allt detta. Försöker tänka "vad är det värsta som kan hända?" och fokusera på att en rolig sommar är nära men just nu är det så svårt.


Läget med Albin känns bättre, är fortfarande lite ledsen från och till. Men så skönt att slippa ovissheten också. Nu är jag mest besviken över att jag förlorat ett så bra ligg, tänk om jag aldrig har lika bra sex med någon igen. Fantiserar mycket om honom, men mer på hur jag hade velat "sätta dit" honom, få han att inse vilket misstag han gjorde som lät mig gå så enkelt typ haha. Pratar lite med en kille på tinder som jag kanske ska träffa. Men lite svårt att få ihop just nu och har inga större förhoppningar, han är antagligen en fuckboy like the rest :)))

Av allt-i-mitt-huvud - Fredag 6 april 20:23

I förra inlägget skrev jag om att jag hade två killar, nu har jag ingen. Oscar träffade jag bara en gång till men kände att han blev lite på väl på och kände ingen större attraktion till honom så oschysst som man är så slutade jag helt enkelt bara svara honom :/ lite dålig stil men vad säger man ens till en kille man bara träffat fyra gånger?

Albin o jag däremot har under den senaste tden (fram till i söndags) hörts välidgt mycket, vi har pratat massa i telefon, snapat nästan varje dag och haft massa telefonsex. Han sa massa gulliga grejer och jag kände verkligen att nu är det på riktigt liksom, trodde att de var påväg mot att bli vi. Han var hemma förra helgen och jag var såå taggad inför att träffa honom, längtade verkligen sönder. Vi sågs förra fredagen, det var ganska kul men efter det började jag tänka och blev lite klänging mot honom. Så när vi sågs på lördagen igen var det inte alls lika bra och jag kände mig plötsligt väldigt osäker på honom ännu en gång. Han slänger ut sig (igen) att han inte vill ha distansförhållande och allt kändes ännu sämre. När han sen åker hem på kvällen bryter jag ihop. Känner att jag inte orkar med den oklarheten som vart mellan oss en gång till, aldrig veta vart jag har honom och när jag väl tror att han börjar come around så visar det sig alltid att han inte gör det. Så i söndags skrev jag helt enkelt att jag inte ville ses mer pga av att jag inte vill få känslor (vilket jag ju egentligen redan har hehe) för någon som inte vill ha mig och att jag har svårt att träffa andra för jag gillar honom mer. Han svarade liknande "då kanske det är det bästa, för just nu iaf. Man behöver ju faktiskt inte göra det jobbigt i onödan". Just nu?? Känns som han verkligen tror att han kan komma och gå som han vill. Och jobbigt i onödan? det är redan jobbigt!! Just nu hoppas jag fortfarande att han ska höra av sig samtidigt som jag hoppas att han inte gör det och att jag faktiskt kommer över honom denna gången. Hade vart lite fett att få dissa honom om han hör av sig när han kommer hem i sommar hehe.


Såå till praktiken. Som vanligt när det gäller grejer som ger mig prestationsångest är det ett känslomässigt kaos inom mig. Vissa dagar känner jag mig stolt och nöjd och tänker typ att jag fixar detta, medan jag andra dagar känner mig sämst och att bara vill ge upp. Jag lär mig iaf mycket. Men är så orolig inför praktiskta NKSE och att jag ska bli underkänd på den eller på hela praktiken. Fastän de inte är så långt kvar till sommaren känns det som att den aldrig kommer komma, för att jag måste bestiga berg innan typ. En sak är säker, klarar jag detta kommer jag bli sjukt stolt över mig själv. Men nu får jag bara ångest av att tänka på allt. Fick dessutom tillbaka en uppgift nu i veckan som behövde kompletteras. Snälla ge mig lite kraft, styrka och ork inför den närmsta månaden...och låt mig klara allt så jag kan njuta i sommar snälllllaaa <3333

Av allt-i-mitt-huvud - Torsdag 8 mars 20:09

Uppdatering lovelife: Förrförra helgen träffa jag en kille ute (Oscar), vi började skriva och har sen dess hörts varje dag. I fredagas var jag där och vi hade sex, en lite ej så rolig parantes var att det blev bloooodbad. Antagligen till följd av mina mellanblödningar, skämdes så mkt verkligen men han va väldigt gullig kring de så har ingen ångest. Imon ska jag träffa honom igen, typ bada jaccuzzi och dricka lite med han och hans kompisar, o efter det sova där.

Problemet är ju då att man också har Albin. Vi hade inte hörst på en vecka innan idag så vi hade ingen kontakt med honom när jag bestämde ang morgondagen med Oscar. Idag skrev Albin och var väldigt gullig, han skrev typ att de va alldeles för längesedan vi prata, då svarade jag ngt liknande "du får du väl skriva oftare ;)" varpå han svara att han kände att det alltid var han som hör av sig och att han kände sig lite på. Sen skrev han massa om att han ville träffa mig när han kom hem nästa helg, att vi kunde gå ut o ta el öl eller liknande och att han sakna mina kramar typ....Asså egentligen gör jag ju inget fel för Albin har ju sagt att vi ska vara med andra och Oscar har jag hittills träffat två gånger så inte direkt så att man blir exklusiva än. Men känner mig ändå lite dum , har ngn slags ångest över situationen inom mig. Men vill ju samtidigt inte "dissa" någon, varför ha en när man kan ha två liksom hehe. Fan, vilket jobbigt sits detta känns som...


Uppdatering livssituation: På måndag!!!! börjar praktiken, än så länge har jag väl ingen panik pga andra grejer att tänka på men detta är så sjukt. Känner mig inte redo, kan inte riktigt se framför mig hur det kommer gå, känns som jag inte kan något. Inte fått svar från någan handledare heller...omg känner mig så otrygg när jag tänker på detta 

Av allt-i-mitt-huvud - Torsdag 15 feb 21:07

Undrar om jag kommer läsa tillbaka på detta om några år och undra vad fan jag tänkte med haha. Men är snabb i mina ändringar och beslut och väääldigt osäker på mig själv i sjuksköterskesammanhang. Denna veckan har jag och Albin pratat mycket, känts lite som vi "hittat tillbaka", vilket vart väldigt mysigt och jag började såklart med en gång skena iväg i tankarna och planera vår framtid tillsammans haha. Idag hade vi telefonsex och när vi nästan ska lägga på slänger jag ur mig typ "ska vi bara vara med varandra till du kommer hem om en månad så blir det extra kul då?", vilket var för att testa han lite, varpå han svarar liknande "jag tycker det räcker med sista veckan"....trodde han började come around lite med tydligen inte, så nu vet jag faktiskt inte vad jag känner. Trött på velandet och första gången jag känner mig arg på honom, kunde han inte ens ge mig en månad??? Fuck han


Varit på några intervjuer som sjuksköterska denna veckan, känner overkligt och känner mig inte alls redo. Känns som jag inte kan nåågot. Den här sista praktiken måste verkligen bli bra och lärorik, plz God

Av allt-i-mitt-huvud - Måndag 12 feb 17:54

I torsdags åkte jag till Kalrstad o hälsade på Ebba vilket resulterade i att vi gick ut på studentpubben där. Jag träffade en kille som hette Emil (kommer egentligen ifrån trollis så vi känner väldigt många samma personer), vi hade väldigt roligt ihop och det slutade med att jag följde med honom hem. Det var en rolig grej, förutom nu i efterhand. Jag va såå otroligt ofräsch, hade inte rakat muttis på över tre veckor, hade urslitna trosor, inte duschat på två dygn och värsta av allt..inte tagit bort de svarta hårstråna från bröstvårtan jag brukar få. Nu i efterhand har jag verkligen sån ångest över detta, tänk om han verkligen märkte att jag var ofräsch, tänk om han märkte hårtstråna....Extra ångest just över att vi vet så många samma ifall han berättar för någon. Mår verkligen dåligt över detta, vill typ ligga med han igen för att visa att jag brukar vara mkt fräschare.


För övrigt tycker jag de va en rolig grej och blev verkligen påmind om hur kul jag tycker uppmärksamhet och singellivet är. Inte redo att ge upp asså! Läget mellan Albin o mig är fortfande oklart. I torsdags skrev han massa gulliga grejer, bl.a att han tycker jag är såå dröm och att det va såå trevligt när jag hälsa på sist. Så va väl lite oskönt av mig att ligga med någon annan den kvällen, men innan dess hade han inte skrivit på en vecka och jag hade bestämt mig för o skita i han. Han ska ringa mig idag, funderar på att säga att jag inte pallar om han velar. Känner mig ändå stark nu och pepp på att leva som yolo singel igen. För övrigt en månad kvar till praktiken idag på dagen (fick sjukhuset här jag bor wihoo), PANIIIIK

A

Av allt-i-mitt-huvud - Onsdag 7 feb 13:02

Varför hör han inte av sig? Varför började jag gilla honom så mycket? Varför är han så fin? Varför kan jag inte bara släppa honom? Orkar inte känna såhär

Presentation

Dagboksblogg, tjej, född 1995, bor utanför gbg, studerar till sjuksköterska.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2018
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ allt-i-mitt-huvud med Blogkeen
Följ allt-i-mitt-huvud med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se