På önskan från förra inlägget döpte jag detta till "äntligen har det vänt", för det har det gjort. Blev godkänd på båda sluttentorna och avslutade praktiken med en fin slutbedömning. Nu har vi endast en ynka grej (även om den är ganska stor) kvar i skolan, som redovisas nästa torsdag. Det känns så sjukt, skönt, nervöst, spännande, roligt och läskigt på samma gång. Anställning blir troligen på avdelningen där jag hade min praktik och börjar i slutet av sommaren. Känns underbart att jag ska vara såpass mycket ledig i sommar och bara jobba som personlig assistens så att man får en chill sommar.

För övrigt har jag börjat prata med Albin igen, kanske dumt i knooow. För två-tre veckor sedan började vi snacka igen, han sa att han tänkt mycket på mig och saknat mig. Sen dess har det varit väldigt bra mellan oss och om typ två-tre veckor kommer han hem och ska vara hemma hela sommaren. Det känns så bra, kan knappt tänka på ngt annat och blir alldeles pirrig när jag tänker på det och på honom. Är så taggad verkligen. Samtidigt som jag är nervös, rädd att det ska bli som innan. Han vill ju fortfarnde inte ha distansförhållande men har ändå sagt att han ska vara öppen för det. Med tanke på hur jobbigt jag tyckte det var sist vi "avslutade" det kommer jag ju tycka det är ännu värre om vi umgås hela sommaren först. Sen är det ju läskigt åt båda hållen, läskigt om det faktiskt skulle bli vi också. Kan ju inte säga att jag känner mig redo att ge upp singellivet...ska försöka att bara njuta av denna sommaren och ta det som det kommer (även om det inte är min starka sida hehe), så får vi se hur det blir. Håll tummen för mig :)