Gått så längesedan sen sist. Har börjat jobba på riktigt, det är fortfarande så svårt och uppstår nya sitautioner hela. Längtar tills jag kan få känna mig som en ganska van och sjuksköterska och faktiskt känna att jag kan något. Även kärlekslivet är lika skit som innan. Träffar en kille några gånger o sen blir jag dissad, känns som de flesta tycker jag är för intensiv för snabbt. Men vet inte hur jag ska sluta...Känns som jag kommer vara ensam livet ut. Ibland känns det bra att vara singel, som att det är jag liksom men ibland känns det jobbigt att tänka på hur lång tid det kan ta tills jag faktiskt träffar någon. Kan vi inte bara snabbspola lite tills jag flyttat hemifrån, är van på jobbet och har träffat någon fin kille som faktsikt gillar mig