Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av allt-i-mitt-huvud - 18 juni 2020 23:56

Nej men va hände med Kim? Jo blev dissad, jag fick känslor men inte han. Skräll va??? Gör skitont, trodde verkligen det var på riktigt denna gången. Vi hade det så bra. Jag fick träffa hans dotter, vi höll handen på stan, han hade en tandborste här osv. Men för honom räckte inte känslorna till. Vad är fel på mig? Varför verkar det vara omöjligt att få känslor för mig? Dessutom har alla andra pojkvän nu och jag känner mig ensammast i världen. Jobbet är tufft, världen är fortfarande i pandemi och jag känner mig påväg in i en depression. Är så rädd för att aldrig träffa ngn, inte få uppleva lycklig kärlek, bo ihop med någon, aldrig få familj osv. Känns som jag har en förbannelse över mig när det gäller kärlekslivet. 

Av allt-i-mitt-huvud - 26 mars 2020 14:27

Så mycket han hänt sen sist, har ju tydligen inte skrivit på tio månader. Jag har flyttat, fick lägenhen som jag skrev om så här har jag hunnit bo i snart sju månader. Trivs bra, min egna lilla lägis. Oscar blev ett långdraget kaptiel, fram och tillbaka några gånger men äntligen har det slutat göra ont när jag täner på honom. Har träffat en kille som heter Kim några gånger, vi ska ses ikväll igen. Han har en dotter, vilket känns konstigt. Försöker att inte tänka för långt fram men blir ju så lätt att jag planerar hela mina framtid med någon, det är ohälsosamt i knooow. Tror det grundar sig att jag verkligen vill ha ngn att känna sig trygg med, samtidigt som det är så läskigt. Har såklart träffat massa andra killar emellan också b.la Filip, Axel och Markus...saker har skitit sig på olika sätt, men har inte varit leden över ngn föutom Oscar. Utöver detta har också jag och Anna varit ute och rest i fem veckor, vi var runt i Thailand, Kambodja och Vietnam. Det var verkligen livets resa, hade velat vara borta längre. 


Så varför är jag deprimerad denna gången? Jo, corona-pandemin. Kom hem från Asien för tre veckor sedan 2,5 av dom har allt spårat. Corona har ju vart ett känt fenomen redan sedan i början av året men det har successivt blivit värre och de är bara de senaste veckorna det påverkat även Europa så mycket som det gjort. Dödsifforna stiger, andra länder är helt i karantän och hr har diverse ställen har stängt ner eller påverkas av olika förbud. Events, klubbar, barer, resturanger, flygplatser osv. Det är tufft på jobbet, inget är sig likt längre. Vi kollegor är uppdelade, hälften är nere på epidemiavdelningen. Jag slipper i nuläget pga min kroniska bronkit, vilket ändå är väldigt skönt när man hör folk berätta om vilket kaos det är där. Känner mig otillräcklig. Även utanför jobbet suger allt. Det man har sett fram emot t.ex Håkan-konsert, att jag och Emma skulle köra en vecka i Sverigen i sommar, att vi skulle fira pappa som fyller 60 med att resa till USA osv. kommer antagligen allt bli inställt. Det är så mycket oro i luften över vad som ska hända....vill bara att saker ska vända men tror vi har en lång tid framför oss. Jag som hade sett fram emot ett bra år och en bra sommar. Istället kommer nog detta bli det tuffaste året vi vart med om. Känns helt sjukt att vi faktsikt är med om detta, känns som världen är en krigszon. COVID-19 jag hatar dig. 

Av allt-i-mitt-huvud - 28 maj 2019 23:12

Vad är nytt? 

Började träffa en kille som heter Oscar i februari, allt var sååå bra. Vi hade superkul ihop, han var gullig och snäll och vi snackade konstant. Sexet var sjukt bra, jag började även sova där vilket var jättemysigt (va längesen jag sov hos nån kille). Nån gång under vägen började väl jag känna lite mer för honom än han för mig, i samband med detta kändes det som han alltid började säga nej till att ses/snacka i telefon vilket gjorde mig osäker. Jag blev jobbig och krävande. Det har hänt så mkt under dessa månaderna så är svårt att berätta allt. Men i söndags skickade jag till honom att jag inte ville ses mer för att jag alltid bara kände mig dissad vilket blev jobbigt för mig. Han verkar inte bry sig så mkt som jag trodde, vilket gör ont. Blir så ledsen och trött på mig själv att jag förstört allt igen, frågade i efterhand vad som hände (varför han verkade tappa intresset av att ses), då svara han att inget hade hänt utan att allt hade suttit i mitt huvud. Känner mig så nere nu, kommer aldrig lyckas träffa nån med tanke på hur jag är och tyckte verkligen om honom....



Jobbet flyter väl på guess, så mkt jag inte kan ännu och i sommar sker massa förändringar som jag tror kommer bli jättejobbiga. Kommer ev få lägenhet i september, får säkert besked imorgon tror jag, hoppas verkligen. Tur man har så fina vänner, vet inte vad jag hade gjort annars <3 obs tänk på att jag bara återkommer till bloggen när jag behöver skriva av mig, är inte alltid såhär deppig haha. Kram och hoppas allt löser dig för dig i famtiden gmnnnn

Av allt-i-mitt-huvud - 22 november 2018 19:58

Gått så längesedan sen sist. Har börjat jobba på riktigt, det är fortfarande så svårt och uppstår nya sitautioner hela. Längtar tills jag kan få känna mig som en ganska van och sjuksköterska och faktiskt känna att jag kan något. Även kärlekslivet är lika skit som innan. Träffar en kille några gånger o sen blir jag dissad, känns som de flesta tycker jag är för intensiv för snabbt. Men vet inte hur jag ska sluta...Känns som jag kommer vara ensam livet ut. Ibland känns det bra att vara singel, som att det är jag liksom men ibland känns det jobbigt att tänka på hur lång tid det kan ta tills jag faktiskt träffar någon. Kan vi inte bara snabbspola lite tills jag flyttat hemifrån, är van på jobbet och har träffat någon fin kille som faktsikt gillar mig

Av allt-i-mitt-huvud - 4 juni 2018 20:49

Eller det kanske inte är riktigt helt sant, för jag känner ångest. I fredags tog jag examen, det var riktigt roligt men blev sviiiinfull verkligen, har massa minneluckor och vet att jag gjort ett flertal saker jag verkligen ångrar. I lördags var det summerburst vilket också var kul men det gick för fort. Känner mig tom nu när det är över, tiden går för fort...jag vill inte, visst att det är kul med examen men känner mig så oredo för framtiden. Vill bara göra om sista veckan, få göra den bättre, utan de dumma grejerna och få njuta av den igen. En annan grej jag hade velat göra om är mitt beteende mot Albin, för det har jag nämligen också fuckat upp. Har vart så jobbig emot honom det senaste pga att han inte har hört av sig och jag då krävt bekräftelse typ. Han har sagt att det bara berott på att han haft fullt upp men jag har inte trott på honom och därför inte gett mig. Nu frågade jag honom igår om han ville att vi skulle chilla på det varpå han svarade "ja en gnutta haha", så nu ska jag bara gå och vänta på att han hör av sig, det känns skit. Kan knappt tänka på något annat o känns som jag kommer ha svårt att njuta av närmsta tiden trots att två roliga studener plus london med kompisar väntar närmsta veckan. Vill så gärna träffa honom och vara med honom för jag är ju typ kär. Men samtidigt är jag så rädd, så jobbigt som de bara är nu, så jobbigt som de var när vi bröt det och då fortsätta o veta att det kan sluta ännu värre. Egentligen är det snällaste mot mig själv att bara skita i honom men jag kan ju inte. Det gör ont i hela kroppen. 

Av allt-i-mitt-huvud - 16 maj 2018 19:10

På önskan från förra inlägget döpte jag detta till "äntligen har det vänt", för det har det gjort. Blev godkänd på båda sluttentorna och avslutade praktiken med en fin slutbedömning. Nu har vi endast en ynka grej (även om den är ganska stor) kvar i skolan, som redovisas nästa torsdag. Det känns så sjukt, skönt, nervöst, spännande, roligt och läskigt på samma gång. Anställning blir troligen på avdelningen där jag hade min praktik och börjar i slutet av sommaren. Känns underbart att jag ska vara såpass mycket ledig i sommar och bara jobba som personlig assistens så att man får en chill sommar.


För övrigt har jag börjat prata med Albin igen, kanske dumt i knooow. För två-tre veckor sedan började vi snacka igen, han sa att han tänkt mycket på mig och saknat mig. Sen dess har det varit väldigt bra mellan oss och om typ två-tre veckor kommer han hem och ska vara hemma hela sommaren. Det känns så bra, kan knappt tänka på ngt annat och blir alldeles pirrig när jag tänker på det och på honom. Är så taggad verkligen. Samtidigt som jag är nervös, rädd att det ska bli som innan. Han vill ju fortfarnde inte ha distansförhållande men har ändå sagt att han ska vara öppen för det. Med tanke på hur jobbigt jag tyckte det var sist vi "avslutade" det kommer jag ju tycka det är ännu värre om vi umgås hela sommaren först. Sen är det ju läskigt åt båda hållen, läskigt om det faktiskt skulle bli vi också. Kan ju inte säga att jag känner mig redo att ge upp singellivet...ska försöka att bara njuta av denna sommaren och ta det som det kommer (även om det inte är min starka sida hehe), så får vi se hur det blir. Håll tummen för mig :)

Av allt-i-mitt-huvud - 18 april 2018 18:12

Jag hoppas innerligt att nästa inlägg kan döpas till "äntligen vänder det". Mitt liv är fortfarande kaos. Känner att jag inte presterar på praktiken, visst lär jag mig grejer men inte i det tempot jag behöver. Efter imorgon har jag jag bara tre veckor kvar att göra, vilket skrämer mig otroligt myket. Jag kan inte vara "klar" om tre veckor. På fredag har jag skriftlig slutexamen och på måndag den praktiska. Inget har gett mig så mycket prestationsångest som den praktiska, får verkligen bokstavligt talat panik och flyktkänsla bara jag tänker på det. Känner att jag inte har kontroll över min livssituation. Förstår verkligen inte hur jag ska kunna klara allt detta. Försöker tänka "vad är det värsta som kan hända?" och fokusera på att en rolig sommar är nära men just nu är det så svårt.


Läget med Albin känns bättre, är fortfarande lite ledsen från och till. Men så skönt att slippa ovissheten också. Nu är jag mest besviken över att jag förlorat ett så bra ligg, tänk om jag aldrig har lika bra sex med någon igen. Fantiserar mycket om honom, men mer på hur jag hade velat "sätta dit" honom, få han att inse vilket misstag han gjorde som lät mig gå så enkelt typ haha. Pratar lite med en kille på tinder som jag kanske ska träffa. Men lite svårt att få ihop just nu och har inga större förhoppningar, han är antagligen en fuckboy like the rest :)))

Av allt-i-mitt-huvud - 6 april 2018 20:23

I förra inlägget skrev jag om att jag hade två killar, nu har jag ingen. Oscar träffade jag bara en gång till men kände att han blev lite på väl på och kände ingen större attraktion till honom så oschysst som man är så slutade jag helt enkelt bara svara honom :/ lite dålig stil men vad säger man ens till en kille man bara träffat fyra gånger?

Albin o jag däremot har under den senaste tden (fram till i söndags) hörts välidgt mycket, vi har pratat massa i telefon, snapat nästan varje dag och haft massa telefonsex. Han sa massa gulliga grejer och jag kände verkligen att nu är det på riktigt liksom, trodde att de var påväg mot att bli vi. Han var hemma förra helgen och jag var såå taggad inför att träffa honom, längtade verkligen sönder. Vi sågs förra fredagen, det var ganska kul men efter det började jag tänka och blev lite klänging mot honom. Så när vi sågs på lördagen igen var det inte alls lika bra och jag kände mig plötsligt väldigt osäker på honom ännu en gång. Han slänger ut sig (igen) att han inte vill ha distansförhållande och allt kändes ännu sämre. När han sen åker hem på kvällen bryter jag ihop. Känner att jag inte orkar med den oklarheten som vart mellan oss en gång till, aldrig veta vart jag har honom och när jag väl tror att han börjar come around så visar det sig alltid att han inte gör det. Så i söndags skrev jag helt enkelt att jag inte ville ses mer pga av att jag inte vill få känslor (vilket jag ju egentligen redan har hehe) för någon som inte vill ha mig och att jag har svårt att träffa andra för jag gillar honom mer. Han svarade liknande "då kanske det är det bästa, för just nu iaf. Man behöver ju faktiskt inte göra det jobbigt i onödan". Just nu?? Känns som han verkligen tror att han kan komma och gå som han vill. Och jobbigt i onödan? det är redan jobbigt!! Just nu hoppas jag fortfarande att han ska höra av sig samtidigt som jag hoppas att han inte gör det och att jag faktiskt kommer över honom denna gången. Hade vart lite fett att få dissa honom om han hör av sig när han kommer hem i sommar hehe.


Såå till praktiken. Som vanligt när det gäller grejer som ger mig prestationsångest är det ett känslomässigt kaos inom mig. Vissa dagar känner jag mig stolt och nöjd och tänker typ att jag fixar detta, medan jag andra dagar känner mig sämst och att bara vill ge upp. Jag lär mig iaf mycket. Men är så orolig inför praktiskta NKSE och att jag ska bli underkänd på den eller på hela praktiken. Fastän de inte är så långt kvar till sommaren känns det som att den aldrig kommer komma, för att jag måste bestiga berg innan typ. En sak är säker, klarar jag detta kommer jag bli sjukt stolt över mig själv. Men nu får jag bara ångest av att tänka på allt. Fick dessutom tillbaka en uppgift nu i veckan som behövde kompletteras. Snälla ge mig lite kraft, styrka och ork inför den närmsta månaden...och låt mig klara allt så jag kan njuta i sommar snälllllaaa <3333

Presentation

Dagboksblogg, tjej, född 1995, bor utanför gbg, studerar till sjuksköterska.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2020
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards