Uppdatering lovelife: Förrförra helgen träffa jag en kille ute (Oscar), vi började skriva och har sen dess hörts varje dag. I fredagas var jag där och vi hade sex, en lite ej så rolig parantes var att det blev bloooodbad. Antagligen till följd av mina mellanblödningar, skämdes så mkt verkligen men han va väldigt gullig kring de så har ingen ångest. Imon ska jag träffa honom igen, typ bada jaccuzzi och dricka lite med han och hans kompisar, o efter det sova där.

Problemet är ju då att man också har Albin. Vi hade inte hörst på en vecka innan idag så vi hade ingen kontakt med honom när jag bestämde ang morgondagen med Oscar. Idag skrev Albin och var väldigt gullig, han skrev typ att de va alldeles för längesedan vi prata, då svarade jag ngt liknande "du får du väl skriva oftare ;)" varpå han svara att han kände att det alltid var han som hör av sig och att han kände sig lite på. Sen skrev han massa om att han ville träffa mig när han kom hem nästa helg, att vi kunde gå ut o ta el öl eller liknande och att han sakna mina kramar typ....Asså egentligen gör jag ju inget fel för Albin har ju sagt att vi ska vara med andra och Oscar har jag hittills träffat två gånger så inte direkt så att man blir exklusiva än. Men känner mig ändå lite dum , har ngn slags ångest över situationen inom mig. Men vill ju samtidigt inte "dissa" någon, varför ha en när man kan ha två liksom hehe. Fan, vilket jobbigt sits detta känns som...

Uppdatering livssituation: På måndag!!!! börjar praktiken, än så länge har jag väl ingen panik pga andra grejer att tänka på men detta är så sjukt. Känner mig inte redo, kan inte riktigt se framför mig hur det kommer gå, känns som jag inte kan något. Inte fått svar från någan handledare heller...omg känner mig så otrygg när jag tänker på detta 

Undrar om jag kommer läsa tillbaka på detta om några år och undra vad fan jag tänkte med haha. Men är snabb i mina ändringar och beslut och väääldigt osäker på mig själv i sjuksköterskesammanhang. Denna veckan har jag och Albin pratat mycket, känts lite som vi "hittat tillbaka", vilket vart väldigt mysigt och jag började såklart med en gång skena iväg i tankarna och planera vår framtid tillsammans haha. Idag hade vi telefonsex och när vi nästan ska lägga på slänger jag ur mig typ "ska vi bara vara med varandra till du kommer hem om en månad så blir det extra kul då?", vilket var för att testa han lite, varpå han svarar liknande "jag tycker det räcker med sista veckan"....trodde han började come around lite med tydligen inte, så nu vet jag faktiskt inte vad jag känner. Trött på velandet och första gången jag känner mig arg på honom, kunde han inte ens ge mig en månad??? Fuck han

Varit på några intervjuer som sjuksköterska denna veckan, känner overkligt och känner mig inte alls redo. Känns som jag inte kan nåågot. Den här sista praktiken måste verkligen bli bra och lärorik, plz God

I torsdags åkte jag till Kalrstad o hälsade på Ebba vilket resulterade i att vi gick ut på studentpubben där. Jag träffade en kille som hette Emil (kommer egentligen ifrån trollis så vi känner väldigt många samma personer), vi hade väldigt roligt ihop och det slutade med att jag följde med honom hem. Det var en rolig grej, förutom nu i efterhand. Jag va såå otroligt ofräsch, hade inte rakat muttis på över tre veckor, hade urslitna trosor, inte duschat på två dygn och värsta av allt..inte tagit bort de svarta hårstråna från bröstvårtan jag brukar få. Nu i efterhand har jag verkligen sån ångest över detta, tänk om han verkligen märkte att jag var ofräsch, tänk om han märkte hårtstråna....Extra ångest just över att vi vet så många samma ifall han berättar för någon. Mår verkligen dåligt över detta, vill typ ligga med han igen för att visa att jag brukar vara mkt fräschare.

För övrigt tycker jag de va en rolig grej och blev verkligen påmind om hur kul jag tycker uppmärksamhet och singellivet är. Inte redo att ge upp asså! Läget mellan Albin o mig är fortfande oklart. I torsdags skrev han massa gulliga grejer, bl.a att han tycker jag är såå dröm och att det va såå trevligt när jag hälsa på sist. Så va väl lite oskönt av mig att ligga med någon annan den kvällen, men innan dess hade han inte skrivit på en vecka och jag hade bestämt mig för o skita i han. Han ska ringa mig idag, funderar på att säga att jag inte pallar om han velar. Känner mig ändå stark nu och pepp på att leva som yolo singel igen. För övrigt en månad kvar till praktiken idag på dagen (fick sjukhuset här jag bor wihoo), PANIIIIK

Varför hör han inte av sig? Varför började jag gilla honom så mycket? Varför är han så fin? Varför kan jag inte bara släppa honom? Orkar inte känna såhär

Sen några veckor tillbaka har jag börjat få mellanblödningar men de var inte förrän förra veckan jag förstod att nått inte är som det ska. Har nu mellanblödningar typ varje dag (hade mens för typ 1,5 vecka sedan) och lite ont i nedre delen av magen. Jag var hos um igår och testade mig, gravid var jag iaf inte. Det är ju ett vanligt tecken på klamydia med blödningar så på ett sätt hoppas jag nästan att det är de som det är för då vet man iaf. Sen känns det tråkigt för isf har ju Albin förmodligen ljugit för mig om att han inte vart med någon annan men läget mellan oss är ändå såpass oklart. Han skrev till mig i lördags så vi skrev lite grann men känner att jag inte vill få upp ngt hopp igen. Testade mig mot hiv med och nu har jag ju typ börjat innbilla mig att jag har det också fastän att den risken inte är så stor. Men är väl framförallt det här med mellanblödningarna som gör mig orolig....

Tillägg: Hade ingen könssjukdom, skönt att veta :)

Förra helgen var jag ju hos Albin i Lund, jag skulle säga att vi hade det ganska bra. Ibland var det stelt och jag slängde ur mig en del grejer som jag ångrar men över lag var det mysigt, kul och mycket bra sex. Tyckte jag iaf. Efter det har han varit annorlunda mot mig. Jag skrev till honom i förrgår och fråga hur allt var, han svarade på natten att han öppnat och glömt av svara...vi skrev lite till under morgonen igår men sen slutade han plötsligt att svara igen och har inte svarat mig sedan dess :)))) var verkligen sjukt ledsen igår, börjar såklart med en gång tänka på varför han ändrat sig emot mig och vad jag gjort för fel. Känns så tråkigt för han är en bra kille och jag hade ju i min dumma hjärna redan börjat tänka på en framtid med honom. Samtidigt som jag är ledsen (känns bättre idag dock, men det kan ju vända igen hehe) så känns det "skönt" att jag bestämt mig för att inte lägga någon mer energi på någon som ändå inte vill ha mig. Dessutom var han inte så gullig som jag trodde, för då slutar man ju inte bara höra av sig till någon utan berättar varför. Undrar verkligen om han aldrig kommer höra av sig igen eller om han kommer höra av sig om typ en vecka som om ingenting hänt. Känner mig ändå rädd för att han verkligen ska säga till mig att han inte vill höras/ses mer, trots att han redan dissat mig nu känns den dissen ännu hårdare. Det hela verkligen i hjärtat...och blir sorgsen över att de alltid skiter sig med killar. Blir inte bättre av att vi läser världens depp-kurs i skolan (palliativ vård), aja nån gång måste det väl vända. Finns nog någon för mig där ute nånstans.

På fredag ska jag ner till Albin och vara hos honom från 14 på fre till 11 på sön ungefär...känns kul och spännande. Igår sa han dock i telen att han ville vara ärlig med att han inte ville ha distansförhållande vilket jag ändå blev lite bessviken över, innan har de ju mer vart lite oklart. Men sen skrev han dock på källen typ "vem vet i framtiden? Menar inte att det aldrig kan bli något men just nu" så då fick man ju lite förhoppningar igen. Ska höra nu i helgen hur han tänker om att vara med andra och lägga fram det som om jag tror att han vill kunna det så får vi se hur han reagerar då. Ska försöka snärja honom lite när jag är där nere hehe. På ett sätt känns det lite lungt att ha det såhär också, hade nog blivit lite stressad av det va liksom "mot förhållande". Blir lite triggad av att någon inte vill ha mig, dels blir de en sport och dels tar man själv ett känslomässigt kliv bakåt vilket är bra i detta fallet. Blev att jag slutade med setralin igen efter bara en vecka pga av att sexlusten blir så fuckad och vill verkligen att allt ska bli bra när jag är där nere. Så jag hoppas på det bästa nu...

Har haft så mkt ångest senaste, och idag har den verkligen ätit upp mig. Har jobbat och knappt kunnat tänka på nått annat än Albin och "ovissheten" vilket lett till massa ångest. Så när jag kom hem idag tog jag en halv Setralin igen, kanske egentligen fett onödigt men kändes ändå så bra på något sätt. Jag har 80 dagar kvar och vet att dessa dagar kommer var ångestfyllda (fram mot praktiken) så varför inte? De hjälpte ju mig faktisikt (oavsett om det dels var placebo). Enda minuset är ju att jag får svårare ett komma, vilket ändå är en viktig grej för mig....aja, jag hoppas att det ordnar upp sig lite för mig nu och har för mig att de brukar gå att komma tillslut ändå hehe