Då var det nytt år -2018- och jag är så otaggad. Fast att det kanske inte låter så i alla inlägg så har nog 2017 varit en av de bästa åren hittills och vill inte lämna de bakom mig än. Detta året, med start i Mars, ska vi göra vår slutgiltiga praktik och det är såå mkt som måste falla på plats för att jag ska känna mig som sjuksköterska. Så fast det är två månader kvar börjar jag redan oroa mig inför den. Känns typ som att jag har två månader kvar att leva nu och sen tar livet slut hehe vet att de låter sjukt. 

Har träffat Albin tre gånger till och då sovit över varje gång. Känner verkligen att jag börjar gilla honom, frågade igår vad han tänker om famtiden och då svarade han typ att han inte kände att han ville ha något distansförållande men att han gärna fortsatte snacka, att jag kunde komma till Lund och hälsa på och att vi kunde ses när han var i gbg. Kanske inte var så dåligt svar egentligen men tänkte ändå att vi var påväg nånstans tror jag så känner mig så ledsen nu. Vi ska träffas en gång till innan han åker hem igen och kommer knappt veta hur jag ska bete mig för vet att de kommer kännas så jobbigt när jag åker därifrån och inte veta när och om man ses igen. Kändes dåligt bara när jag åkte däridrån imorse....Dessutom har han inte hört av sig på hela dagen (vilket kanske inte är så länge) men inbillar mig att han tappat intresset lite nu. På ett sätt vill jag bara skita i han, släppa det och gå vidare medan jag på ett sätt vill försöka satsa och visa honom att de kommer gå (om de nu verkligen bara är avståndet som är ett problem). Är så himla rädd att bli sårad bara, hatar detta....villa gråta men kommer inga tårar, vill börja med setralin igen men vet inte om det är en bra ide.

Här kommer en liten livsuppdatering ifrån mig. Jag och Alex träffades aldrig igen, vet inte riktigt varför. Vi började skriva igen och prata om att ses men sen blev han kylig igen och då slutade vi höras helt, misstänker lite att han börjat träffa någon annan. Det har även jag gjort, Albin (97an ifrån Lund). Ganska snart efter förra inlägget hörde han av sig och vi började först snapa och sedan prata i telefon på kvällarna. I onsdags träffades vi och fikade, handlade lite julklappar och sedan va hemma hos honom och drack glögg med hans föäldrar, kollade film och hade sex hehe. Det var iaf väldigt mysigt. Han är verkligen så gullig och snäll vilket känns skönt. Men jag känner mig så fuckad när de gäller känslor o sånt, vet inte vad jag vill och är så rädd för att vara för på, ge någon en chans att dissa mig eller börja gilla någon på riktigt och att den personen inte gillar mig tillbaka. Känner mig säker när de gäller att ha sex med någon men osäker när det blir mer än så. Men vi får väl helt enkelt se, han verkar vara en väldigt bra kille iaf.

Tror inte jag har skrivit om vad som hände med piloten (Eddy). Han skrev iaf till mig att han ville ligga med min kompis (Emma) och att han ville att jag skulle winga honom. När jag inte gjorde de blev han verkligen svinsur, kallade mig patetisk, att jag behöve växa upp osv. Blir verkligen äcklad av honom och att jag varit med honom. Tog bort honom överallt efter det. Han trodde verkligen att han själv var gud typ och verkade inte kunna se hur någon, i detta fallet Emma, inte skulle kunna vilja ha honom. Riktigt vidrig människa verkligen.

C-uppsatsen är inlämnad, imon är det jul och i övermorgon juldagen (jag och anna ska till josef och erik i trollis), ska förmodligen träffa Albin nästa vecka och sen kommer nyår. Så har mycket att se framemot, men känner mig så nere. Antagligen för att jag slutat med setralin och är ovant att känna ångest utan anledning. Eller så är det pga av att jag vet vad som väntar efter allt. Då är det bara två månader kvar till vår långa praktik och allt vad den innebär som jag redan är såå nervös inför., knyter sig lite i magen bara jag tänker på den. Sen känns de väl lite jobbigt med Albin med kanske för om jag börjar gilla honom på riktigt så bor han ju liksom i Lund. Hoppas jag kan njuta av jul och nyår nu och släppa de andra....

I helgen har Alex skrivit till mig och sagt att han ångrar sig och vill börja ses igen, jag har varit ganska avvaktande vilket lett till att han verkligen tofflat, en hyfsat skön känsla hehe. Har varit ute i både fredags och lördags och de har vart så nice att kunna lösa utan dåligt samvete haha, i fredags hånglade jag med tre stycken och den ena följde jag med hem sen. Han var ganska snygg och bra ligg för att vara ett ons på fyllan, dock är han 97a (!!), egentligen är de ju bara två års skillnad men de tar ändå emot. Dettar var alltså när jag var i Lund (där han bor), men han kommer från gbg och ska hem över jul och då vill han träffa mig igen. Han har dock inte hört av sig efter, men de var han som tjatade till sig mitt nummer, ville att jag skulle sova över (vilket jag inte gjorde) och sa att han skulle ringa när han kom hem. Så ringer han tänker jag väl ändå att jag kan träffa honom. Känns som jag verkligen är bra i sängen nu hehe, killarna säger de ofta till mig vilket gör att jag dessutom njuter ännu mer typ...

Men tillbaka till Alex, jag vet verkligen inte vad jag vill....menade de jag skrev i tidigare inlägg och de har typ vart skönt utan honom och skönt att inte "bry sig" om nån. Vi ska snacka över tele imon. Funderar på att säga att jag vill ha det mkt mer lättsamt än sist isf, vill kunna vara med andra. Men kanske kan tänka mig att mysa ngn gång då och då med honom medan jag letar vidare efter mr right haha. För lägger man så mkt tid på varandra som vi gjorde och dessutom bara får vara med varandra så vill man ju att de ska finnas en möjlighet att leda nånstans, vilket jag inte ens tror jag vill att de ska finnas mellan oss. Får väl se vad han säger när vi pratar...men känner att jag måste stå upp för mig själv och inte kan låta han och hans villkor styra mig. 

Har slutat helt med setralin nu och fått tillbaka sån ångest som kan komma helt utan anledning, kan ju bara inbilla mig men känns som det är därför. Så jobbigt, har verkligen vart skönt att slippa det. Ska avvakta ett tag och se sen hur jag ska göra. För övrigt var det väldigt mysigt hos Hanna i Lund, hade gärna stannat längre, kändes som vi hade ännu mer att prata om. Imon ska jag pch Sofia börja på resultatdelen i vår uppsats, känns som de kommer vara riktigt jobbigt och mastigt, ser inte fram emot det...

Det har blivit ganska intensivt med A senaste tiden, vi har setts ganska mycket och hörts varje dag (hade 26 dagar på snap igår hehe). Han är väldgt svartsjuk och dubbelkollar hela tiden så jag inte träffar någon annan, samtidigt som han hela tiden berättar att han inte vill ha förhållande, alltså väldigt mixade signaler. Någonstans har jag väl själv med känt så, att han inte är rätt person att bli kär i eller ha ett förhållande med, att det bara hade blivit problem. Han känns liksom inte som en så himla bra kille egentligen....I helgen var jag iaf i Karlstad med tjejerna och både A och jag var ute på varsitt håll, vi pratade i tele och det blev lite drama. Jag sa att jag ändå vill att han skulle vara gullig emot mig och visa att han bryr sig, ett kriterie jag inte tyker är så överdrivet med tanke att han kräver att jag inte ska träffa andra. Efter det blev han iaf väldigt konstigt emot mig och hörde knappt av sig. Igår skrev jag och frågade om jag skulle komma under kvällen som vi bestämt, varpå han svarde "ja visst", tyckte det var lite drygt svar vilket jag skrev till honom, men sa att jag skulle komma runt kl 18. Då svarar han ungefär att han tycker de känns som att jag börjar se så seriöst på detta och att han inte pallar de, utan att vi kanske kan ses längre fram....blev så chockad först och kände att jag ville försvara mig, skrev typ att jag inte alls tänkte på det seriöst, att jag bara haft en lite tuff helg osv (pappas bror dog i helgen) men att kanske var lika bra att inte ses då. Efter ett tag när jag tänkt över det, kändes detta som de var ganska bra ändå och lite som en enkel väg ut. Tog senare bort han på snap, dels för att jag inte skulle få några återfall och behöva bli påmind om han hela tiden, men också för att jag inte ville att han skulle snapa mig när det passa honom. Är nog lite allt eller inget med det. Då skrev han iaf direkt och undrade varför jag gjort det. Tror egentligen inte han ville sluta träffas helt utan bara få det på sina "villkor" igen så han ble nog chokad när jag bröt helt...känns på ngt sätt som jag "vann". Känns lite tufft för va så mysigt att ha någon att hänga med samtidigt så var de lite väl mkt dramatik för ett typ av förhållande som ska vara lättsamt. Han är nog släppt om några dagar hehe.

Så nu ska jag väl försöka tindra igen hahah. Annars rullar det på med skolan och C-uppsatsen, i helgen ska jag till Hanna i Lund, ska bli så kul. Va extremt längesedan vi umgick under en längre period, vi kommer nog ha mycket att prata om. Fick reda på idag att mamma fortfarande skriver med mitt ex, tyckte de kändes lite jobbigt. Han är fortfarande ett känsligt ämne för mig, vill liksom att han ska må bra men samtidigt vill jag inte ha något med honom att göra längre. Sjukt att man kan ha varit med någon så länge och nu bara känna att de är lite småjobbigt när han kommer på tal eller hör av sig. Det är liksom inte ens mkt jobbigt...

Ang killen jag nämner i förra inlägget (E) så löste det sig. För två veckor sedan började jag dock träffa en ny kille (A) via tinder, vi har setts fem gånger sen dess, varav sovit ihop tre och hörts varje dag. Jag har kul med honom, ääälskar att vara med honom och sexet är så bra hihi. Han har vart noga med att poängtera att han inte vill ha förhållande och inte vill att jag ska få känslor för honom, så när E (alltså killen ifrån förra inlägget) frågade om jag ville ses i lördags svarade jag ja. Kändes som ett bootycall typ plus att han var mycket fulare än jag kom ihåg honom, dryg, tråkig och riktigt töntig. Med andra ord ingen jag vill träffa igen, han kände nog samma. Men problemet var att A fick reda på att jag träffat någon den kvällen (då ljög jag ändå och sa att jag inte legat med honom, utan bara hängt vilket alltså inte stämmer hehe) och han blev typ sur och svartsjuk...Egentligen tycker jag verkligen inte jag gjort nått fel eftersom han tjatat om att han bara vill att vi ska vara kk:s ha det öppet osv. Men känns ändå dumt att jag ljög om det rätt upp i ansiktet på honom...återstår att se vad som händer med detta, tycker vi har det så bra ihop, verkligen såhär jag velat ha det med någon sedan jag blev singel. Är rädd att få känslor bara...

Annars är det skitmkt i skolan, C-uppsatsen börjar nu och kan väl inte direkt säga att jag är taggad. Har så mycket annat i huvudet att jag har svårt att vara helt fokuserad på skolan. Mitt ex är fortfarande inte över mig (trots att vi inte vart ett par på 13 månader), han skrev senaste i helgen. Kan dock inte säga att jag känner ngt annat än irritation när han skriver nu för tiden. Krammmm

Träffade en kille i helgen, hade egentligen bestämt mig för att inte ha fler fylleligg men han övertalade mig...och var faktiskt glad att jag följde med honom, sexet va asbra (alla tre gångerna hehe), vi hade kul ihop och jag stannade till kl 14 dagen efter plus att han bodde såå fint. Efter det snapar vi, orkar inte gå in på det ens men som vanligt fuckar jag upp det, nu tror jag han tagit bort mig från snap. Orkar inte med mig själv, varför bli allt jag gör fel. Fattar inte hur jag lyckas. Känner mig så väderlös....vill hitta någon som verkligen gillar mig för den jag är och som gillar mig tillbaka men det känns ju heöt hopplöst med den biten. Vill spola tillbaka tiden. Dålig i skolan som vanligt med. Hatar allt 

1,5 månad sedan jag skrev sist, så mycket har hänt....de känslorna som upp för mitt ex försvann lika snabbt som de kom upp och nu känner jag mest frustration över att han fortfarande hör av sig och vill ha kontakt när jag förklarat att det inte går just nu. Jag kan inte vara vän med honom när han vill ha tillbaka mig. För övrigt var sommaren riktigt bra, Prag med A (J blev sjuk och kunde inte följa med) var såå kul och mysigt, blev lite småkär i en norsk kille. Har lagt ner så sjukt mycket tankeenergi på honom innan jag kände mig såpass dissad att de kändes som jag var tvungen att ge upp, men känns fortfarande lite jobbigt. Kände något speciellt för honom. Förstår inte heller vad som hände från att han skrev att jag kunde komma till honom Oslo när som helst, att han skulle fixa hotell och allmänt bara snapade massa med mig till de att han helt sluta och bara inte var intresserad längre. Aja, vidare till nästa sak, därefter var vi på Kreta med familjen. Hade en skön vecka som tyvärr gick alldeles för fort och ångrar nu i efterhand att jag la ner så mycket tid på att tänka på norsken haha.

Men har ändå haft en såå bra sommaren, haft ett jobb som jag för första gången känt mig bra på, (mestadels) känt mig över mitt ex, träffat nya vänner och bara umgåts massa med folk, haft så många bra dagar och kvällar. De kändes tufft att dra igen skolan igen idag, är liksom inte klar med sommaren. En sista liten grej jag ville få med är att efter att jag blivit dissad av norsken har självförtroendet dippat lite. Träffade en kille förra helgen som jag följde med hem. Tyckte han var sjukt snygg men han hade sån hybris och kände mig typ ful/dålig efter att ha varit med honom, han snackade om hur många tjejer han dissat osv. Men nånstans blir det att jag vill ha han också (eller träffa igen alltså), man vill ju ha det man inte kan få. Blir så trött på mig själv, och är så trött på mitt dåliga självförtroende. Varför dras till folk som dissar en eller behandlar en "dåligt? Vad är fel på mig? Önskar så att jag kunde känna mig värdefull...

Jag borde verkligen vara glad, har en dag kvar att jobba innan jag är ledig i två veckor! Då ska jag göra massa kul, de är sommar och fint väder och jag har de bästa vännerna och familjen. Men känner mig så nere, kan inte sluta tänka på mitt ex. Känner ingen attraktion när jag tänker på honom men ändå älskar jag honom så de värker i hjärtat och vill bara få krama på honom och vara med honom. Förstår inte, hur fungerar jag egentligen? Vad är det jag vill? Kanske är det bara att jag saknar någon, ingen har ju brytt sig om mig på de sättet sedan honom. Men det känns som det är just honom jag saknar. Vill bara gå tillbaka i tiden ett litet tag, tills när allt fortfarande var bra emellan oss och samla lite styrka. Trodde jag hade kommit så långt i denna processen att jag inte kunde krascha igen men hade så fel. Jag hoppas han får en riktigt bra sommar, ingen är värd de som honom.