Jag borde verkligen vara glad, har en dag kvar att jobba innan jag är ledig i två veckor! Då ska jag göra massa kul, de är sommar och fint väder och jag har de bästa vännerna och familjen. Men känner mig så nere, kan inte sluta tänka på mitt ex. Känner ingen attraktion när jag tänker på honom men ändå älskar jag honom så de värker i hjärtat och vill bara få krama på honom och vara med honom. Förstår inte, hur fungerar jag egentligen? Vad är det jag vill? Kanske är det bara att jag saknar någon, ingen har ju brytt sig om mig på de sättet sedan honom. Men det känns som det är just honom jag saknar. Vill bara gå tillbaka i tiden ett litet tag, tills när allt fortfarande var bra emellan oss och samla lite styrka. Trodde jag hade kommit så långt i denna processen att jag inte kunde krascha igen men hade så fel. Jag hoppas han får en riktigt bra sommar, ingen är värd de som honom.