Ni vet den känslan när hela magen känns som den bestod av en klump? Eller är det kanske ett hål? Jag har alltid haft en del ångest från och till, många gånger över småsaker. De senaste två månaderna har den kommit oftare än vanligt. Anledningen är min stora panik över framtiden. Om fem månader tar jag studenten, fem månader!! Jag har ingen anning om vad jag vill eller kommer göra efteråt, verkligen inte den blekaste. Jag har ingen jobberfarenhet och inte särskilt höga betyg så utbudet vimmlar ju inte direkt heller. Alla är så himla glada. Och visst, jag med, över att komma bort från skolan och över hur kul själva studentdagen kommer vara. Men sen då? När man inte längre är barn på egentligen några plan, utan vuxit upp och verkligen kan kalla sig vuxen? När man inte har samma trygga grund att stå på. Självklart kommer allt lösa sig i slutändan, som det alltid gör, eller? Men jag kan inte hjälpa att känna denna paniken, för även om studenten medför många möjligheter så medför den också en del frågetecken. hmmm..detta är så svårt! Alltså när man går från barn till vuxen, och det är verkligen ett hejdundrande stort steg. Får se om plannerigen jag har för tillfället håller i sig. Jobba på allt vad jag kan få i ett år, resa en del och spara resten. Därefter vara säker och komma in på det jag vill studera till haha. Återstår att se!