Fast de borde gå åt de bättre hållet så gör det inte de, vad är meningen med att leva när allt är såhär jobbigt? Gjorde jag verkligen rätt när jag lämnade mitt ex? Mådde ju betydligt bättre när det fortfarande var vi än vad jag gör nu. Hur är de möjligt att komma över någon man fortfarande älskar? Kommer jag verkligen klara det när jag inte ens vet om det är de rätta att göra? Saknar hur han alltid fick mig på bättre humör och hur bra jag mådde då. Aldrig tidigare känt att jag behöver komma bort så mycket som nu. Få släppa allt, honom, prestationsfylld praktik/skola, bekräftelsebehov osv. Stenen i bröstet blir bara tyngre, orkar snart inte mer. Ser inte framemot något längre, känns som mitt liv är helt monotomt och inte i en bra grad heller. Försöker tänka att saker kommer bli bättre, men när? Jag går under...